Djungeltrummor och apsång
Fortfarande halvt sovandes tog jag mig så till skolan en timme tidigare än vanligt i hopp om att åtminstone EN dator skulle finnas ledig. Mitt under min marsch från bussen till arkitekturbyggnaden ser jag det. Plötsligt och nästan magiskt försvinner all sömnighet ur mina ögon, för utanför kårhuset står ett bord uppdukat med underbara ostfrallor och kaffetermosar. Världens största leende breder ut sig över mina läppar när jag går fram och tar för mig av läckerheterna. I slutet av bordet står ett gäng påsar i orange färg som jag planerar att ignorera helt. Dock misslyckas min plan när en klämkäck kille prackar på mig en påse med eon.se skrivet på. Tydligen är det de som bestämt sig för att underlätta för chalmeristerna under tentaperioden och vad kan jag säga om inte
TACK EON.SE!!
Morning, morning
Ännu en kamp om datorerna på Chalmers. Inte en dator finns att få tag på om man inte är i skolan minst halv nio istället för nio när vi egentligen börjar och utan dator kan vi inte komma vidare med projektet. Hela scenariot är minst sagt tröttsamt.
Hursomhelst hade jag tur idag. Jag kom inte förrän kvart i nio, men kunde då nästla mig in hos ettorna och få tag på vad jag gissar var den sista lediga datorn i huset. Jippie!
Tyvärr har dock min nya hobby (lära mig spela gitarr) gjort fingrarna alldeles ömma så varje slag på tangentbordet känns som ett slag på trubbiga spikar, men skam den som ger sig.
Ute strilar regnet och jag känner att det är dags för dagens första kopp med kaffe.
"Morgonstund har guld i mund"
Hälsade en käck liten kille mig i köket i morse. Vi var ganska ensamma i skolan då de flesta uppenbarligen bestämt sig för att ta sovmorgon. Tur för mig eftersom det för en gångs skull fanns en dator ledig.
Pepparkakskonst
Många gånger har jag hört fördomar om oss arkitektstudenter (den kanske vanligaste är att vi arkitektstudenter inte ens kan lägga upp maten utan att göra det snyggt) och flera gånger har jag drabbats av ett akut behov av att småle när jag sneglat runt bland alla former av kreativ matuppläggning. Sakta har jag börjat inse att fördomen inte är helt uppåt väggarna.
Häromdagen insåg jag att den kreativa ådran i oss inte bara tar sig uttryck i lösningar för lunchupplägg. Kreativitetens strävan mot något nytt och förbättrat präglar tydligen även de mest traditionella sysslor som pepparkakshusbygge.
Nyligen annordnades en tävling där bästa pepparkakshus ska utses. Nedan kommer ett axplock av de bidrag som ställdes ut.
Fördomen verkar alltså ha ett uns av sanning i sig och även om jag ibland tvingas småle åt en del försök till nytänkande och vackra lösningar kan jag inte låta bli att förundras över andra, däribland ovannämnda pepparkakshus.
Fascinerat har jag beundrat dem, inte bara för skaparnas kreativitet utan framförallt för den tunna av tålamod de måste besitta. Själv håller jag mig borta från att bygga även det enklaste pepparkakshus som finns att köpa i de flesta av landets matbutiker. Jag har gjort det förr och vet att jag kommer bli tokigt frustrerad av klibbigt sockerlim som vägrar fästa på de till synes självförstörande väggarna.
Nej, all heder åt kreativa arkitektstudenter! ;)
Kaffe, kaffe, underbara kaffe!
"Mjaaaauuu"!
Stinas ilskna protest ekar genom hela lägenheten och rycker mig ur min skönhetssömn. Jag suckar och konstaterar att Kajsa återigen är på lekhumör. Morgonhest hasplar jag ur mig det närmaste ett lockande rop jag kan komma för att få slut på eländet och energiknippet Kajsa rusar glatt upp i mitt ansikte i tron att jag ska leka med henne. När hon inser att inkallningen bara var en avledningsmanöver för att få tyst på Stina, återgår han genast till sitt senaste mision: att tracka Stina. Hon lyckas onekligen väl och tre ilskna mjauanden senare tvingar jag mig upp ur sängen för att befria Stina från den leklystne Kajsa. Kajsas uppmärksamhet vänds genast mot mig och efter en stunds katt och råtta lek lugnar hon ner sig och breder ut sig på golvet för att vila.
Trött och outvilad slår jag upp en kopp med den beroendeframkallande bruna drycken och lutar jag mig tillbaka i soffan. Aldrig har morgonkaffet smakat så ljuvligt!
