VAL 2010 - Vem? Vad? Hur?


Det närmar sig och propagandan sprids över landet. Debatterna hetnar. Frågorna haglar.

Hur ska jag rösta?

Ett typexempel på en enkel fråga med ett inte så enkelt svar. Okej, jag kanske vet vad jag vill, vet vad jag tycker, vet var jag står, men hjälper det?

Låt oss säga att mina åsikter stämmer någorlunda väl överrens med parti X. Kan jag lägga min röst på dem då?

Nej, det är inte så enkelt.

Först måste jag stämma av och kontrollera så att mina åsikter också stämmer överrens med parti Y, Q och Z som parti X allierat sig med. Ska det behöva vara så?

Vad gör jag om jag varken kommer överrens med parti Y, Q eller Z utan bara med parti X. Hur löser jag bäst det dilemmat?

Kanske vore det inte så svårt om det räckt att svara på frågan "vilket parti ska jag lägga min röst på"...?

Who ya gonna call? Bugbusters!


Vissa skulle väl säga att det var barnsligt, men det är något med stora insekter som gör att det kryper under skinnet på mig!

Plötsligt när Josefin och jag arbetar som bäst i butiken surrar ett stort odjur in genom den öppna dörren. Insekten liknande en geting, men var dubbelt så stor som en geting. Kanske var det en broms?

Hur som helst blev både Josefin och jag alldeles för livrädda för att göra något åt odjuret.

Efter någon timme med hökögon i nacken och skräcken i halsen kom en vänninna på besök.

Tack och lov!

Lite mer modigt och lite mer handlingskraftigt, tog hon resolut damsugaren och började jaga runt odjuret som nu befann sig inne verkstaden. 

När infångandet var nära och dramat därmed snart var över såg jag situationen ur ett nytt perspektiv.

Plötsligt insåg jag det komiska i att vänninan gjorde utfall med en damsugare mot en liten insekt. Det var omöjligt att inte dra parallellen till 80-tals hjältarna "ghostbusters".

Vänninnan blev därmed utsedd till 2010-tals hjälten:

BUGBUSTER!


naiv. super.


Av Erland Loe. En mycket enkel bok. Lättläst och underhållande. Vid första anblick trodde jag inte att det skulle vara en bok för mig, men jag blev glatt överraskad när jag fick svårt att slita mig ifrån skildringen av en 25-årig killes vardag.

Helt klart en bok att rekommendera!


VIKING Kadett Classic



Äntligen!!

Nu kan sommar- och höstregnet vräka ner bäst det vill! Gatorna kan svämma över och gräsmattorna kan förvandlas till lervälling för nu har jag äntligen skaffat mig ett par gummistövlar!

Hur jag har klarat mig i regniga Göteborg i alla år utan gummistövlar? Vem vet...?



                           MIN NYA STÖVEL!




Jakten på boende 1

Nu är det nog 78:e gången som jag går in på min mail. Med en sugande känsla av spänning i magen håller jag andan och hoppas...

Nähepp, fortfarande inget svar! Suck... Och jag som så gärna vill flytta in till stan!

Har svarat på två annonser om andrahandsuthyrning än så länge, utan respons.

Jakten fortsätter!


Tänk om Lysekil vore bilfritt

Nu är man tillbaka på jobbet efter en underbar helg med soffmys och filmtittande.

Helgen avslutades med en tripp till underbara Lysekil. Havsluft som klibbar mot armarna och tånglukt som sticker i näsan.

Jag älskar det! Det är som om ett oförklarligt lugn sänker sig över en när man sitter och blickar ut mot vattnet och båtarna.

Dock störs atmosfären av ett ständigt brummande från förbipasserande bilar som jäktande letar parkeringsplats längs de trånga gatorna.

Tänk om Lysekil vore bilfritt


Det var inte igår!

Sanslöst dålig jag var på att blogga! Dock är jag inte riktigt villig att ge upp det ännu! Ska göra ett nytt försök! Önska mig lycka till ;)

Djungeltrummor och apsång

var vad som väckte mig i morse. Igår kväll tog jag nämligen beslutet att byta ringsignal på min väckarklocka, eftersom jag inte vaknade av den förra. Sömnigt valde jag symbolen som liknade en bongotrumma och tänkte att om inte en trumvirvel kan väcka mig kan inget det. Så sant, så sant och ett mer irriterande ljud får jag nog leta efter, men vaknade det gjorde jag!

Fortfarande halvt sovandes tog jag mig så till skolan en timme tidigare än vanligt i hopp om att åtminstone EN dator skulle finnas ledig. Mitt under min marsch från bussen till arkitekturbyggnaden ser jag det. Plötsligt och nästan magiskt försvinner all sömnighet ur mina ögon, för utanför kårhuset står ett bord uppdukat med underbara ostfrallor och kaffetermosar. Världens största leende breder ut sig över mina läppar när jag går fram och tar för mig av läckerheterna. I slutet av bordet står ett gäng påsar i orange färg som jag planerar att ignorera helt. Dock misslyckas min plan när en klämkäck kille prackar på mig en påse med eon.se skrivet på. Tydligen är det de som bestämt sig för att underlätta för chalmeristerna under tentaperioden och vad kan jag säga om inte

TACK EON.SE!!

Morning, morning

Ännu en kamp om datorerna på Chalmers. Inte en dator finns att få tag på om man inte är i skolan minst halv nio istället för nio när vi egentligen börjar och utan dator kan vi inte komma vidare med projektet. Hela scenariot är minst sagt tröttsamt.

Hursomhelst hade jag tur idag. Jag kom inte förrän kvart i nio, men kunde då nästla mig in hos ettorna och få tag på vad jag gissar var den sista lediga datorn i huset. Jippie!

Tyvärr har dock min nya hobby (lära mig spela gitarr) gjort fingrarna alldeles ömma så varje slag på tangentbordet känns som ett slag på trubbiga spikar, men skam den som ger sig.

Ute strilar regnet och jag känner att det är dags för dagens första kopp med kaffe.


"Morgonstund har guld i mund"

Hälsade en käck liten kille mig i köket i morse. Vi var ganska ensamma i skolan då de flesta uppenbarligen bestämt sig för att ta sovmorgon. Tur för mig eftersom det för en gångs skull fanns en dator ledig.



Pepparkakskonst

Många gånger har jag hört fördomar om oss arkitektstudenter (den kanske vanligaste är att vi arkitektstudenter inte ens kan lägga upp maten utan att göra det snyggt) och flera gånger har jag drabbats av ett akut behov av att småle när jag sneglat runt bland alla former av kreativ matuppläggning. Sakta har jag börjat inse att fördomen inte är helt uppåt väggarna.

Häromdagen insåg jag att den kreativa ådran i oss inte bara tar sig uttryck i lösningar för lunchupplägg. Kreativitetens strävan mot något nytt och förbättrat präglar tydligen även de mest traditionella sysslor som pepparkakshusbygge.

Nyligen annordnades en tävling där bästa pepparkakshus ska utses. Nedan kommer ett axplock av de bidrag som ställdes ut.



Fördomen verkar alltså ha ett uns av sanning i sig och även om jag ibland tvingas småle åt en del försök till nytänkande och vackra lösningar kan jag inte låta bli att förundras över andra, däribland ovannämnda pepparkakshus.

Fascinerat har jag beundrat dem, inte bara för skaparnas kreativitet utan framförallt för den tunna av tålamod de måste besitta. Själv håller jag mig borta från att bygga även det enklaste pepparkakshus som finns att köpa i de flesta av landets matbutiker. Jag har gjort det förr och vet att jag kommer bli tokigt frustrerad av klibbigt sockerlim som vägrar fästa på de till synes självförstörande väggarna.

Nej, all heder åt kreativa arkitektstudenter! ;)


Kaffe, kaffe, underbara kaffe!




"Mjaaaauuu"!


Stinas ilskna protest ekar genom hela lägenheten och rycker mig ur min skönhetssömn. Jag suckar och konstaterar att Kajsa återigen är på lekhumör. Morgonhest hasplar jag ur mig det närmaste ett lockande rop jag kan komma för att få slut på eländet och energiknippet Kajsa rusar glatt upp i mitt ansikte i tron att jag ska leka med henne. När hon inser att inkallningen bara var en avledningsmanöver för att få tyst på Stina, återgår han genast till sitt senaste mision: att tracka Stina. Hon lyckas onekligen väl och tre ilskna mjauanden senare tvingar jag mig upp ur sängen för att befria Stina från den leklystne Kajsa. Kajsas uppmärksamhet vänds genast mot mig och efter en stunds katt och råtta lek lugnar hon ner sig och breder ut sig på golvet för att vila.

Trött och outvilad slår jag upp en kopp med den beroendeframkallande bruna drycken och lutar jag mig tillbaka i soffan. Aldrig har morgonkaffet smakat så ljuvligt!




Godmorgon!

Fy och usch för att gå upp på morgonen när det fortfarande är mörkt ute! Jag släpar mig från sängen till frukosten, men halvsover fortfarande. Efter frukosten släpar jag mig tillbaka till sängen. Jag vill sova mera!

Innan jag hann somna tog jag dock mitt förnuft till fånga. Idag är ingen bra dag att försova sig på, för idag är det kritik (examination), men är jag i skolan kan jag inte somna om, tänkte jag, gick upp ur sängen och direkt ner till bussen.

Så nu har jag suttit här i snart 40 minuter i väntan på att kritiken ska börja. Jag är inne på min tredje kopp kaffe, och således snart helt stissig. 


Panik!

Trött och bedrövlig släntrar jag in i ritsalen. Tomt

Under en sekund eller två tänker jag, var är alla?, men sedan inser jag mitt misstag. Föreläsningen som skulle varit idag är inställd! Det vi fick veta redan i måndags, har jag redan förträngt... Suck...

"ja, ja" tänker jag, och går för att göra iordning lite kaffe. Till min besvikelse ser jag dock att kaffet är slut! Suck...

Härliga onsdag...


Adventstid kom till mitt ensamma hus...

Till min egen förvåning visar det sig att jag har gröna fingrar (åtminstone ljust gröna). Min novemberkaktus har nämligen blommat för tredje året i rad!! Nästan tårögd av stolthet funderar jag på att föra in lite fler växter i hushållet. Något som blommar lite längre än några veckor om året kanske?





Så här i november känns varje kväll mörkare än den förra och vad är då mysigare än att tända lite ljus och njuta av en rykande kopp kaffe? Receptet för en helkväll som aldrig slår fel! Mmm...



För övrigt är jag nyvaccinerad och aningen mör i armen. Efter flertalet skräckhistorier om allt ifrån nervskador på ögonen till ansiktsförlamning är jag fortfarande skitskraj för att någon konstig biverkning ska kicka in. Men i takt med att sekunderna tickar känner jag mig allt säkrare. Håll tummarna för mig! :)




Om

Min profilbild

Malin

RSS 2.0